Artiklar/bibliografier

Piteå-tidningen 20071027

Katarina Sundquist


Serier av ögonblick

Sissel Wibom är en känd porträttmålare från Stockholm som ställer ut i Piteå Konsthall första gången hon gästar Norrbotten. Nyligen visade hon sina oljemålningar i Mariann Ahnlunds galleri i Umeå, men till Piteå har hon delvis helt nytt material med sig.

 

PITEÅ (PT)

Vid sidan av porträtten som hon jobbat intensivt med de senaste 15 åren, har Sissel Wibom också ägnat sig åt stilleben. När hon fick ett arbetsstipendium för tre år sedan, kunde hon ägna ännu mer tid på denna växelverkan.

 

- Jag hela tiden yta, men har svårare att frigöra mig i porträttmåleriet. När jag målar stilleben är jag inte lika hårt knuten till det sedda, även om det alltid står i centrum för mig. Jag kan experimentera mera.

 Nymålat

I Piteå konsthall finns 31 exempel på porträtt och stilleben längs väggarna, allt målat de tre senaste åren. Oljemålningen i det största formatet blev klar för en vecka sedan och det senaste självporträttet, av de totalt 15 hon gjort under sin karriär, målade hon för en månad sedan.

 

- Jag har alltid varit inne på att måla en kropp i ett rum, därför tycker jag det är roligt att måla porträtt. Det har lätt till att jag som konstnär alltid kan hålla penseln i handen utan att bekymra mig för någon annan försörjning. Dessutom är det lärorikt, det har utvecklat min teknik och jag träffar människor som jag aldrig annars skulle ha kommit i kontakt med.

 Avhugget

Sissel Wibom ägnar sig uteslutande åt olja på duk eller pannå. Hon har försökt sig på tempera, men tycker att en halvtimmes tork tid är alldeles för snabbt:

- Olja är svårslagen, vill man få fram djupet finns inget annat. Oljefärger kan man måla i ett helt spektrum med – tunt rinnande, tjock – och det går alltid att ihop färgerna. Hon säger att hon inte tänker symboliskt när hon målar, även om betraktaren säkert kan finna både symboler och anspelningar på konsthistorien.

- Om jag plötsligt blir medveten om en symbolik när jag målar försöker jag genast hugga av den, annars tappar jag hela det måleriska. Motivet är viktigt för mig, jag kan inte måla utan det, vare sig det handlar om porträtt eller stilleben. Men det måste vara tilltalande och roligt att måla, så jag arrangerar alltid miljöerna, färgerna och materialet, samtidigt som jag försöker komma bort från stillebenkänslan. En vas ska inte bara vara en vas.

 Gränsland

En av de stora målningarna har en häst som motiv. Ett slags mellanting mellan ett porträtt av hästen Häst och stilleben av en mystisk figur.

- Den heter ”enhörningen utan horn” men det var inte det jag tänkte när jag målade. Jag blev fascinerad av hästar när mina barn började rida. Hästarna är muskulösa och ömma bärare av så mycket, ett kraftfullt djur som man måste göra rättvisa. Sissel Wibom använder sällan fotografier som förlaga, eftersom hon tycker dom är begränsade.

- Ett foto visar ett enda ögonblick. En målning är en serie av hundratals ögonblick medan den blir till.